Efter succén med Pluras Kokbok för några år sedan är Eldkvarnsångaren tillbaka med en ny kokbok. Och om det var Frankrike, Västkusten och husmanskost som inspirerade den gången, så har han nu siktat in sig på det spanska köket, som han har en nästan 25-årig kärlekshistoria med.

Per “Plura” Jonsson har seglat upp som en av svenska folkets favoritkockar de senaste åren, lite oväntat för vissa kanske, men kärleken till mat har han med sig med modersmjölken, nästan bokstavligen, mamma Magda var nämligen kallskänka och hon födde upp sina tre barn på hederlig svensk husmanskost.

Att Plura anser att recept är inte till för att följas slaviskt, det är välkänt, och alla är inte inte ens speciellt mycket spanska, men vad gör det när man får lust att laga de flesta. Plura har dessutom det sympatiska draget, precis som Carl Butler hade på sin tid, att han försvenskar sina recept där det är nödvändigt av praktiska skäl, som att råvarorna är svåra eller rent av omöjliga att få tag på. Mesta möjliga smak med mista möjliga krångel skulle man kunna sammanfatta det.

En bonus med boken är de berättande texterna som inte är recept. Sällan har dessa varit så välskrivna och underhållande i en svensk kokbok.

Formgivningen är mustig och snygg, även om den ibland nästan tar överhanden, på läsbarhetens bekostnad. Matbilderna är tagna av Pepe Nilsson och de är som vanligt trevligt chosefria, med maten i fokus.

Det enda man kan klaga på egentligen är korrekturläsningen, men att ingredienser nämns först i beskrivningen gör ju bara att man får lite möjligheter att labba själv med kvantiterna.