Solen går ner över ön / Från horisonten kommer regnet närmre / Jag åt lite fisk till lunch / det var rester som jag värmde // Det är den 19:e oktober 2006 / och snön faller längre uppåt landet / Jag är så långt västerut det går / jag är på fingertoppen av handen

I Eldkvarns Blues för Bodil Malmsten hittar man kanske anledningen till att mat och dryck är centralt i Plura Jonssons liv. Låten handlar om människor han umgåtts med mycket och som helt plötsligt bara försvinner från hans liv. Maten och recepten däremot, och platser som Sydkoster, finns alltid kvar som en fast punkt i tillvaron.

Efter den Svarta bloggen och välskrivna klippboken Resa genom ensamheten var det ganska självklart att Plura skulle använda sin berättarbegåvning till att skriva en kokbok. De bästa texterna handlade här nästan uteslutande om mat; folkhemmets nostalgiska husmanskost (äkta grädde och smör!) och franska bistroklassiker framför dagens postmoderna blandkost.

Så hur blev Pluras kokbok? Resultatet är ungefär som Resa genom ensamheten. Det är berättarglädjen och det romantiska tonläget som fastnar framför nostalgi och innehåll.

Med utgångspunkt från Provence, Kungsholmen och Koster serveras vi anekdoter om anklever, krabbfiske, kräftexkursioner och Le Creuset-grytor. Man blir imponerad, nyfiken och vill vara med i köket på Kungsholmen och på krogen.

Recepten är en samling av – ja ni gissade rätt – svensk husmanskost, franska bistroklassiker, italienska favoriter och faktiskt en del spännande västkustrecept på fiskar man senast tvingades läsa om i hemkunskapen.

Boken blir en bestseller i Norrköping, men är inte lika viktig för den som letar efter ny matinspiration.