Gelé är ett franskt ord, som i sin tur kommer från latinets gelo = “få att stelna”, “få att frysa”. Inom kokkonsten är det en halvt genomskinlig stelnad massa av bär- eller fruktsaft, men kan också vara stelnad sky av fisk, kött eller dylikt samt namn på efterrätter som tillagats med hjälp av gelatin.

Gelé görs bäst på frukter och bär som är rika på fruktsyror och pektin (konsistensgivande ämne). Man kan testa genom att blanda en tesked saft med en tesked starksprit och låta det stå i 30 sekunder. Bildas då gelé behövs inga fler tillsatser.

Det finns många olika geléer och de vanligaste är gjorda på svarta och röda vinbär samt rönnbär. Även grönsaker förekommer, och mintgelé är ett vanligt tillbehör till lamm, i synnerhet i England.

Gele används vanligen som tillbehör till kötträtter och som smaksättare till såser och efterrätter.

Rönnbär är knepiga. Vissa år lyser rönnen ovanligt röd av bär. Enligt ett gammalt talesätt innebär det att det blir mycket snö till vintern. Fast vissa hävdar motsatsen, det vill säga att mycket rönnbär innebär lite snö. Detta eftersom rönnkvistarna inte orkar bära tyngden av både stora bärklasar och mycket snö. Det enda som verkar helt säkert är att många verkar tro att de har ett sjätte sinne (vilka fem andra sinnen har träd?) för väder. Räven tycker att de mest är sura. Men egentligen är rönnbären både nyttiga (C-vitamin) och goda om man bereder dem rätt.

Geléprovet: Kyl ett tefat i frysen. Ös upp lite av den heta saften på fatet och gör en ränna med en sked. Om gelén inte flyter ihop igen är den färdigkokt. Koka annars 3-5 minuter till. Gelén kan behöva 2-3 dygn innan den stelnar. Om den fortfarande är för lös kan den kokas om och stadgas med extra pektin.

Paraffinering: Smält paraffinet i vattenbad. Täck ytan på gelén och placera ett litet snöre på ytan av paraffinet så får du lättare upp det.